Deprecated: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in /customers/9/f/3/imamalicenter.se/httpd.www/sites/all/modules/md_slider/templates/front/theme.front.inc on line 171 Essensen i islams lära , artikel 1: Religion och det mänskliga samhället | Imam Ali Islamic Center

Essensen i islams lära , artikel 1: Religion och det mänskliga samhället

Följande artikel är den första av en artikelserie skriven av Allameh Sayed Muhammed Hussein Tabatabai och presenterar i korthet essensen i islams lära. Artiklarna finns i bokform,”Islamic teaching in brief”, översatta till flera språk, bland andra engelska. Imam Ali Islamic center översätter denna värdefulla bok och presenterar den i form av olika artiklar som behandlar olika teman. 
 
 
 
 
Allameh Seyed Mohammad Hussein Tabatabai
 
 
 
Religion [Vad är religion?]
 
Religion består i en rad praktiska och etiska föreskrifter som profeterna, på uppdrag av Gud, har meddelat mänskligheten för deras vägledning. 
Tron på dessa principer och uträttandet av dess föreskrifter resulterar i människans välstånd och lycka i denna såväl som världen härefter.
 
Är vi religiösa och lyder Guds och profetens (s) föreskrifter, blir vi följaktligen lyckliga i denna snabbt- övergående och saliga i den eviga och oändliga tillvaron.  
 
Vi inser att en glad och lycklig individ är den som har ett korrekt mål i sitt liv och således inte befinner sig i försummelser och villfarelser; samt har en god moral och gott uppförande. En sådan individ passerar livets stormar med ett lugnt, självsäkert och starkt hjärta.
 
Det är just mot denna lycka och välstånd som Guds lära leder oss, något som vore oåtkomlig utan religion. De religiösa föreskrifterna är som en inre polis som alltid gör människan sällskap och således hindrar henne från att begå något ont och driver ständigt den mot en dygdig karaktär.    
 
Tron är det starkaste och mest solida stödet med vilket man möter livets med- och motgångar utan att ha någon känsla av ångest eller rädsla. De som dyrkar Gud förlorar, under vilka olyckor som helst, aldrig hoppet; inte heller känner de någon vidrighet eller förödmjukelse.
 
Detta eftersom de anser sig vara anslutna till universumskaparens oändliga makt och således har de ett starkt och tryggt hjärta då de under alla omständigheter har honom i minnet och endast söker Hans skydd.  
 
Religion beordrar oss att ha ett lovvärt beteende och så långt vi kan utföra goda och anständiga handlingar. 
 
 
Därmed består religionen i tre kategorier:
 
(1) Tron
 
(2) Etik
 
(3) Praktisk tillämpning 
 
Denna korta redogörelse bör presenteras mer ingående för att vara acceptabel av er respekterade läsare.
 
 
1. Tron
 
Om vi återgår till vårt förnuft och intuition inser vi att universum med dess häpnadsväckande ordning och system inte kan uppstå av sig själv samt att dess lagar och system inte kan åstadkommas utan en administratör.
 
Det är en självklarhet att det finns en skapare vilken med sin oändliga makt och vetskap har tillbringat denna värld med exakta och oföränderliga lagar som gäller i alla dess hörn.   Ingenting har skapats i onödan eller meningslöst, inte heller finner vi någon varelse falla utanför Guds stiftade lagar vilka styr världen.
 
Är det möjligt att en sådan kärlekfull skapare med all nåd och omsorg som Han visar mot skapelsen lämna människan, vilken är skapelsens krona, åt sig själv?  Kan Han lämna mänskligheten vars förnuft är inburad i lustar och lidelser och följaktligen utstår villfarelser och elände? Svaret på denna fråga är självklart.
 
Följaktligen måste Gud  genom profeter, som är fria från alla typer av synd och fel, sända föreskrifter till människor vilka tillämpar dem och uppnår lycka och välstånd.
 
Vi inser också att i den här världen uppenbaras inte helt de värdefulla fördelarna som tillämpningen av de religiösa principerna medför; de rättfärdiga får inte sina belöningar och inte heller de kriminella och tyranniska straffas för sina illgärningar. Utifrån detta härleder vi att det måste finnas en annan värld där människors handlingar noga utreds, sådan att den person som har gjort någon välgörenhet får sin riktiga belöning och likaså den begått något oanständigt får utstå dess påföljd. Religion uppmuntrar mänskligheten att följa dessa och andra rättmätiga principer vilka senare mer ingående presenteras, och varnar dem från ignorans och försummelser.
 
2. Etik
 
Religion påbjuder oss att välja lovvärda egenskaper, ha en god personlighet och försköna oss med en dygdig karaktär. Vi bör vara ansvarsfulla, välvilliga, medmänskliga, kärlekfulla, lojala, godmodiga, välmötande, rättvisa, försvara våra rättigheter och gränser samt aldrig överträda andras liv, egendom och heder. På jakt efter kunskap och hövlighet bör vi spara några ansträngningar eller självuppoffringar och slutligen vara måttfulla och rationella i livets alla frågor.
 
3. Praktisk tillämpning
 
Religion beordrar oss att utför handlingar som är till nytta för oss själva och vårt samhälle och avstå från gärningar som orsakar korruption och villfarelser. Samtidigt lär religion oss också att engagera oss i exempelvis bön och fasta som en form av dyrkan och ett tecken på att man är lyder Guds föreskrifter. 
 
Dessa är de lagar och bestämmelser som religion kallar oss till och såsom det är uppenbart, vissa av dem är läror, andra etiska och en del är praktiskt handlande. Som tidigare nämnts, acceptans och tillämpningen av dessa principer är det unika medlet som leder till lycka och välstånd. Detta eftersom vi är medvetna om att utan en realistisk uppfattning av tillvaron, dygdig karaktär och goda handlingar inte kan ha någon lycka.  
 
 
 
 
 
 
Är det nödvändigt för människan att följa en religion?
 
Den första frågan som kommer upp är: Vad är sambandet mellan människors liv och religion och insikt om Gud? Kan inte det mänskliga samhället fortleva utan religion eller tro på Gud? Är inte en religiös person den som bevisar Guds existens och utför särskilda handlingar för Hans tillfredsställelse?
 
Det är möjligt att det är varje samhällsmedlems skyldighet, i enlighet med de lagar som stiftats av människor, att bestämma det nyttiga respektive det skadliga; i detta fall ersätter de lagar som människorna stiftar de religiösa och således finns det inte något behov för religion.
 
Men med lite eftertanke och undersökning av islamiska lagar och föreskrifter, blir motsatsen till detta något uppenbar. Detta eftersom islam inte endast rör frågan om dyrkan av Gud och relationen till honom utan består även i omfattande föreskrifter och särskilda lagar som rör individen och samhället. Islam har på ett omfattande och fascinerande sätt undersökt mänskligheten och inrättat lämpliga förordningar människans individuella och sociala frågor. Med detta har islam erbjudit och garanterat den högsta nivån av lyckan och välstånd för det mänskliga samhällets medlemmar. Varje sanningsenlig person inser att de lagar som stiftas av mänsklighetens begränsade tankar och kunskap inte kan vara likvärdig Guds lära. Gud den transcendente presenterar islam i Koranen, Som exempel nämns verserna nedan:
 
 
1. ”För Gud är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja; de som [tidigare] tog emot uppenbarelsen kom att omfatta skilda meningar först efter att ha fått [all] kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och den som vill förneka sanningen i Guds budskap [bör minnas att] Gud är snar att kalla till räkenskap.”(Koranen 3:19).
 
Den religion som profeterna har bjudit in mänskligheten till består i monoteism och en absolut lydnad av Guds föreskrifter. I själva verket valde olika religioners lärda, vilka kunde urskilja sanningens kontra falskhetens väg, på grund av högmod och fientlighet att inte lyda verkligheten.  Dessa lärda valde därmed att gå sina egna vägar och således med tidens gång uppstod andra religioner i vår värld. Sådana personer [vilka sågs och ses som vägvisare mot Gud] har i själva verket förnekat Gud vilken ger de konsekvensen av sina illgärningar. 
 
2. ”Och den som utom islam väljer någon annan religion, kommer detta inte att accepteras av honom, och i det yttersta är han bland förlorarna.”(Koranen 3:85)
 
3. Troende! Ge er hän åt Gud i hel och full underkastelse [under Hans vilja] och följ inte i Djävulens fotspår - han är er svurne fiende.(2:208).
 
Versen påbjuder muslimer att vara lydiga mot Guds alla föreskrifter och inte efterlikna Satan, mänsklighetens främsta fiende; implicit reducera eller utvidga religionen[efter ens böjelser].
 
 
4. Stå fast vid förbundet med Gud när ni gör ett högtidligt åtagande, och bryt inte [era] eder efter att ha bekräftat dem och tagit Gud till er borgensman; Gud har kännedom om vad ni gör. (16:91).
 
Denna vers påbjuder muslimer att aldrig bryta ett löfte som de ger till Gud eller människor. 
 
5. OCH [MINNS att] Vi gjorde Helgedomen till en samlingsplats för människorna och en fristad [för förföljda]. Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön. Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten [i tillbedjan].(2:125). 
 
Meningen med versen är att uppmuntra muslimer att kalla folk till Guds lära alltefter folks förstånd och på ett produktivt sätt. Om man misslyckas att genom välgrundade argument och råd leda någon mot Gud kan man använda intuitiv -grundade diskussionsmetoden, vilket också är en bevisföringsmetod, för att kalla personen till sanningen. 
 
6. Lyssna därför uppmärksamt när högläsning ur Koranen pågår - kanske kommer [Gud] att visa er barmhärtighet. Versen uppmanar de som läser koranen att noga lyssna på dess innebörd och meddelar således att detta kan vara en anledning till den gudomliga barmhärtigheten omhuldar dem. (Koranen 7:204).
 
7. Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts; och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Gud och Sändebudet, om ni tror på Gud och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång.(Koranen 4:59).
 
Versen uppmanar till hörsamhet mot profeten och de imamer vilka Gud påbjudit muslimer att vara lydiga mot. Oenigheter i ett islamiskt samhälle är inget annat än Koranen och Profetens lära, varje stridighet bör med dessa två grunder återigen bli samstämmighet. Om någon [troende] muslim försöker med förnuftets logik övervinna stridigheter och skapa harmoni gör personen detta eftersom Koranen har accepterat förnuftets logik. 
 
8. I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. Glöm därför nu [deras fel] och be Gud förlåta dem. Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom.(3:159).
 
Eftersom gott uppförande, välvilja och samråd resulterar i gemenskap och vänlighet, och då medlemmars kärlek mot sin ledare är en förutsättning för dennes framgång med sitt uppdrag, beordrar Gud muslimernas ledare att ha ett gott uppförande och samråda med muslimer.
 
Men eftersom det är möjligt att människor gör felaktiga bedömningar, beordrar Gud profeten att efter samråd med folk vara självständig i sina beslut. Eftersom ingen kan motsätta sig Guds vilja, uppmanas profeten att i alla ärenden ha sin tillit till Gud.
 
På liknande sätt presenterar Gud judendomen och kristendomen med Tora (Moseböckerna) och Injil (Evangeliet) som respektive heliga skrift innehållande sociala föreskrifter:
 
”Men de som har Tora med de regler som har fastställts av Gud - varför ber de dig att döma över dem - och vänder [dig] sedan ryggen? Dessa [människor] är inte sanna troende.” 
 
Vi har uppenbarat Tora med vägledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Guds vilja, dömde på dess grundval mellan dem som bekände den judiska tron och [så gjorde] deras kriftlärda och rabbiner[…]Efter [dessa profeter] sände Vi Jesus, Marias son[…]och Vi skänkte honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Tora[…]
 
Låt därför dem som följer Evangeliet döma i enlighet med vad Gud där har uppenbarat; [Muhammad!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig].(5:43–48)
 
 
Bibeln som judar och kristna idag tror på bekräftar detta, eftersom Moseböckerna innehåller många rättsliga och juridiska bestämmelser och evangelierna bekräftar Tora.[Det bör dock tilläggas att som tidigare nämnt anser Allameh Tabatabai liksom övriga muslimer att skriftlärda har ändrat religionen efter sina intressen, den Tora som idag finns bland judar är således inte den ursprungliga; den innehåller spår av profeten  Moses lära. Likaså evangelierna är inte det Jesus Kristus lärde ut till israeliterna. Lägg märke till att Koranen nämner evangeliet, vilket innehåller Kristus lära, i singular ser vi tiotals olika evangelier varav dessa fyra kanoniska som kommit med i Bibeln. Dessa evangelier påstås inte i första hand berätta om Guds lära genom Kristus, eller Kristus lära utan avser i främst berätta om hur Jesus Kristus liv, med en del meningar som tillskrivs honom.]
 
 
Slutsats
 
Från det ovannämnda blir det uppenbart att religion i Koranens terminologi är densamma som ett sätt att leva, ett levnadssätt är inte något som människan kan undgå. Skillnaden mellan religion och profana lagstiftningar eller levnadssätt är att religion[givet dess äkthet.] är stiftat av Gud medan de profana lagarna härrör från människors bedömningar. Med andra ord, kombinerar religion människans sociala liv med dess lydnad mot Gud, något som saknas inom de sociala lagarna.
 
 
Fördelar med religion
 
Det som framgått av inledningen ovan är att religion har en djupgående effekt på reformen av individen och samhället; och i själva verket är det enda redskapet i vägen mot lycka och välstånd.
 
Det samhälle som inte följer religion  förlorar sin klarsynthet och realism, och tillbringar således sitt oskattbara liv med illusioner, ytligheter och försummelser; resultatet är åsidosättandet av förnuftet, trångsynthet och ett sinnligt liv. Samhället drabbas då av [nihilism] osedlighet och dåligt uppförande och förlorar således helt det som utmärker människan. 
 
Ett sådant samhälle kommer inte endast att missa sin eviga lycka och yttersta fullkomlighet utan även drabbas hårt av plågsamma konsekvenser och obehagliga effekter av sina avvikelser och avvägar. Samhället kommer förr eller senare att smaka slagen av sina försummelsers rapp och kommer då att tydligt inse att religion och tron på Gud var lyckans enda väg och slutligen ångrar samhälle sitt handlande. Gud den upphöjde meddelar i Koranen [till mänskligheten]:
 
Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ], men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet. (91:9,10).
 
Versen säger oss att salig är den som skyddar sig mot laster medan den som likgiltigt begår vilka osedligheter som helst aldrig kan uppnå meningen med sitt liv det vill säga att segra och vara lycklig. Det är nödvändigt att inse att det som individen och samhällets lycka och välstånd är beroende av är själva utövandet av religiösa instruktioner; att bli känd som religiöst [samhälle eller individ]är inte till något nytta. Det som har egenvärde är verkligheten själv, inte anspråket att besitta den.
 
Den som kallar sig muslim och med ett mörkt inre, frånstötande beteende och urdålig karaktär inväntar lyckan, liknar en patient som lagt läkarens recept i fickan och förväntar sig bli frisk; självfallet kommer personen med ett sådant tankesätt inte fram till sitt mål. Gud den upphöjde säger i Koranen:
 
”DE SOM tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna - ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv - skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall
tynga dem.”( 2:62).
 
Vi kan[felaktigt nog], utifrån denna vers, uppfatta att de som tror på Gud och domedagen och som utför goda gärningar kommer att vara lycksaliga fastän de avvisar Guds samtliga profeter, eller bara vissa av dem. Därför bör man inse att denna tolkning avvisas av följande koranverser från kapitel fyra (kvinnorna) där Gud deklarerat de som inte tror på samtliga eller någon bland av profeterna som avfälling:
 
”DE SOM förnekar Gud och Hans sändebud och vill skilja mellan [tron på] Gud och [tron på] Hans sändebud och säger: "Vi tror på några men vi avvisar andra" och försöker gå en medelväg [mellan tro och otro] - dessa [människor] har förnekat sanningen och för förnekarna har Gud i beredskap ett förnedrande straff.”(4:150,1)
 
De som försöker välja en väg mellan tron på Gud och gudsförnekelse har i själva verket förnekat Gud, eftersom de väljer bort profeter de inte vill tro på, såsom judarna när de förnekade profeterna Jesus(f) och Muhammed(s), och kristna som förnekar profeten Muhammed(s). Därmed härleder vi [från verserna ovan]att den som skördar något gott från tron endast är den som tror på alla profeter och utför goda handlingar. 
 
Mänskliga civilisationen
 
Om vi studerar de medel och faktorer som ledde till utvecklingen av mänskliga samhällen i det förflutna, blir följande faktum uppenbart för oss: Människan vill inget och söker inget annat än sitt välstånd och lycka. Naturligtvis är denna lycka åtkomlig endast i skuggan av säkerställandet av livets alla nödvändigheter. 
 
Å andra sidan inser människan, med sin gudagivna förståelse, att hon på egen hand aldrig kan tillgodose alla sina behov och uppnå sin idealiska välfärd och sitt efterlängtade välstånd, detta eftersom hon inser att hon ensam varken kan möta livets utmaningar eller uppnå fullkomlighet. 
 
På grund av detta vänder hon sig nödgad till ett socialt liv och anser att samarbete med andra är det enklaste metoden för att uppnå sina mål. Därför sammansluter sig individerna i ett kollektiv som samarbetar för att tillgodose sina gemensamma behov. Detta innebär att, varje person förbinder sig att tillhandahålla en del av behoven och gör dem tillgängliga. Sedan lägger alla medlemmar ihop resultaten av sina verksamheter och varje individ beroende på sin aktivitet och samhällsposition tar sin andel och utnyttjar det för att tillgodose sina behov och därmed kan organisera sitt liv. 
 
På detta sätt sträcker individen sin hand till sina medmänniskor för att i samarbete kunna säkerställa sin välfärd. I verkligheten innebär det att alla arbetar för varandra och gruppen lägger upp resultatet av sin verksamhet och varje samhällsmedlem alltefter sin ställning och sina aktivisters omfattning att ta någon andel. 
 
 
Behovet av förordningar i samhället
Eftersom resultaten av individers aktiviteter är kopplade till varandra och då alla vill dra nytta av dem, blir konkurrens, oenigheter och intressekonflikter en ofrånkomlig konsekvens av denna gemenskap och varaktiga relation.
 
Att materiella vinster är en källa till många typer av oenigheter, fientligheter och förstörelsen av gemenskaper, är inget som behöver argument. För att upprätthålla gemenskapen bland samhällsmedlemmarna, kräver samhället en rad lagar, vars efterlevnad förhindrar sammandrabbningar och kaos.
 
Det är självklart att om det inte fanns några lagar och regler för förvaltningen av samhället, skulle det råda kaos, något som det mänskliga samhället inte kan överleva. 
 
Självfallet, dessa regler och styrande organ varierar från ett samhälle till ett annat baserat på nivå av nationernas eller stammarnas tankesätt, civilisation eller barbari. Men det förekommer aldrig ett samhälle fritt från behov av en rad traditioner och regler som åtminstone de flesta medlemmar respekterar. I mänsklighetens historia har det aldrig funnits något samhälle utan gemensamma riter, traditioner och regler.
 
 
Människan är inte fri mot lagarna
 
Eftersom människan utför handlingar med fri vilja och val, känner hon ett slags handlingsfrihet. Genom att beakta denna handlingsfrihet som "absolut", det vill säga "ovillkorlig", vill hon ha en total frihet och undvika all form av begränsningar. Av denna anledning bekymras hon av förbud och berövande som tillfogas henne och känner sig begränsad och betungad av avgränsning som denne utstår. Därför ser vi att sociala regler, hur obetydliga än de må vara, stå i kontrast till människans sökande efter frihet, eftersom dessa lagar kommer åtminstone i en viss utsträckning att begränsa henne.
 
Å andra sidan, inser hon att om hon inte är reda att, för att upprätthålla samhällsordning och trygghet, avstå en del av sin frihet kommer det att kaos råda och följaktligen förinta all frihet och fred som hon nu har. Detta är precis som om hon tar en matbit från någon kommer andra individer utan tvekan att ta flera bitar från henne. På liknande sätt, om hon förtrycker andra kommer hon likaså bli berövad sina rättigheter av andra.  
 
Därför, för att upprätthålla en viss frihet för sig själv, avstår hon från en del av sin frihet och tvingar sig till respekt mot sociala regler. 
 
 
Svaghetspunkten i genomförandet av lagarna
 
Utifrån det som hittills nämnts framgår det att det finns en typ av konflikt och oförenlighet mellan människans frihetssökande natur och sociala regler. Lagar är därmed som kedjor vilka binder hennes fötter och hon försöker ständigt riva kedjorna och bryta sig loss från detta fångeskap. Detta är den största faran som ständigt hotar sociala regler och skakar dess grunder. 
 
På grund av detta finns det, vid sidan av regler och skyldigheter, alltid andra regler som syftar till att straffa förbrytarna och skrämmer medborgarna från att bryta mot lagen; för att uppmuntra medlemmarna att följa lagarna uppmuntras dem genom löfte om belöningar och priser.
 
Det kan inte förnekas att rädsla för straff och iver att ta emot belöning hjälper tillämpningen av lagen i en viss utsträckning, men det kan inte absolut förhindra förbrytelser och inte heller helt bevara lagens inflytande och övermakt.
 
Detta beror på att strafflagar, liksom andra lagar, är känsliga för brott och ständigt hotas av människans längtan efter frihet. Detta [blir aktuell] eftersom individer som har inflytande och makt kan öppet utan att varken känna rädsla och skräck motsätta sig lagarna; eller så kan de tvinga rättsliga och verkställande institutioner att agera i enlighet med deras önskningar.
 
De som inte har tillräckligt med makt och inflytande kan dra nytta av slarv eller svaghet hos myndigheterna och i hemlighet genomföra sina förbrytelser. Det händer också att förbrytarna genom mutor, medling, vänskap- och släktrelationer med de inflytelserika i samhället uppnå sina mål och följaktligen undanröja sig från samhällets cirkel.   
 
Det tydligaste beviset för detta påstående är tusentals olika typer av motsättningar och förbrytelser i det mänskliga samhället.
 
 
Den egentliga källan till svagheten i lagen
 
Nu måste vi ta reda på vad roten till faran är och hur människans frihetssökande natur bör tämjas och därmed förhindra överträdelser mot lagen.
 
Roten till denna fara, vilken är den främsta orsaken till att korruption sprider sig i ett samhälle och som inte kan förebyggas genom förordningar, närmare bestämt är att de vanliga sociala metoderna som skapat lagarna överväger endast materiella aspekter av individer och åsidosätter människans andliga och instinktiva drivkrafter. Syftet med de sociala lagarna är endast att ge harmoni, upprätthålla ordningen och jämvikt mellan medborgarnas verk för att de skall utföras på ett sätt som inte slutar med oenighet och konflikt. 
 
Det som de sociala lagarna kräver är tillämpning av dess bestämmelser och kontroll över medborgarnas [ytliga] handlingar; människans inre egenskaper och innerliga känslor, vilka är drivkrafterna bakom handlandet och således lagarnas motståndare, är något som inte behandlas av dessa lagar.
 
På grund av att människans frihetssökande natur och hundratals andra instinkter (såsom egoism och vällust, vilka är korruptions främsta källa) ignoreras, förekommer det kaos och oredor något som tilltar ju mer tid det går.
 
Eftersom alla lagar alltid hotas av kraftfulla kupmakare och skickliga bovars angrepp, vilka drivs av instinkter, finns det således inga lagar som kan förhindra korruption och konflikter [i samhället].
 
 
Fortsättning följer. Nästa rubrik behandlar vilken fördel religion har och hur den löser de problem som de sociala lagarna lider av.
 
 
 
 
Översatt av: Fahad Fadhel
 
 
 
---
Publicerat: 2016-03-29