Ånger enligt Mutahhari (1)

 

Författare: Murteza Mutahhari
 
 
I Gud den Barmhärtige den Nådrikes Namn
 
 
I min senaste två föreläsningar, förklarade jag att dyrkan och bön samt om de utförs på ett korrekt sätt så skulle de leda människan så småningom till en verklig samhörighet med Gud.
Den riktiga tjänaren kommer säkerligen att ha en verklig samhörighet med Gud. Detta fås dock genom Guds dyrkan. Med andra ord, att bli en verklig Guds tjänare innebär, en helig resa som kulminerar i samhörighet med Gud.
I kväll vill jag diskutera den första etappen utav den heliga resan. Punkten där vi måste börja vår resa mot samhörighet med Gud. Och detta är vad vi behöver i dag.
 
 
Vi som inte har ens har tagit några åtagande för att börja det första steget i denna heliga färd, har ingen nytta av att diskutera de högre stadierna för denna färd.
Om vi skall vara praktiska, bör vi först koma till förståelse om det första steget och den första etappen för att sedan bestämma hur vi skall börja vår dyrkan. Det första steget för denna färd mot samhörigheten med Gud är ånger, vilket kommer att var ämnet för mitt tal i kväll
Vad innebär ånger(omvändelse)? Vad är dess psykologiska natur? Vad är dess konsekvens rent andligt?  För många av oss verkar det låta enkelt, men har vi tänkt på att analysera det rent psykiskt?
Ånger är en egenskap hos människan som skiljer henne från de andra djuren. Människan är utrustad med vissa särskilda insikter och speciella egenskaper som inte finns hos djur. En av dessa är möjligheten att ångra och omvända sig.
Ånger och omvändelse betyder inte att man bara rabbla, (läsa själlöst), ut frasen "jag söker Herrens förlåtelse, och jag omvänder mig, honom…"
 
 
Ånger och omvändelse är ingen ytlighandling. Det är ett själsligt och andligt tillstånd, en revolution i sinnet och ovanstående fras beskriver detta tillstånd men det är inte omvändelsen själv.
Så om vi rabblar frasen flera gånger om dagen, behöver det inte betyda att vi är ångestfulla, (om vi inte upplever det vi säger i vårt inre naturligtvis). Sann ånger för oss närmare Gud även om det sker en gång om dagen.
Inledningsvis vill jag säga att det finns en skillnad mellan det levande och det livlösa i det faktum att livlösa saker inte har förmågan att ångra, vända eller ens ändra kurs, de följer bara en kraft som jordens svävning runt solen och som stjärnorna i svävandet i galaxen eller en sten som faller från en höjd på grund av gravitationen.
 
 
Alltså det måste finnas en extern kraft, som påverkar den livlösa på ett sådant sätt så hon/han kan ändra sitt normala beteende eller kurs.
Å andra sidan har levande varelser som växter och djur en tendens att ändra kurs inifrån och om de uppfattar att villkoren inte överensstämmer med deras liv och dess fortsatta existens, så ändrar de sin kurs eller beteende.
När ett får, en duva eller en fågel möter ett hinder på vägen, kommer de att ändra sin kurs, upp till hundraåttio grader, vilket innebär att de går motsatt riktning.
Även växter kan välja och ändra sin kurs inom vissa gränser och villkor, när de stöter på ett hinder under sin tillväxt. T.ex. när rötterna i ett träd träffar en sten, ändrar rötterna sin riktning de gör en omvändelse. Människan skiljer sig inte från djuren i detta avseende.  
Ånger är faktiskt en förändring av en felaktig kurs, fast den är inte lika enkel som fallet är hos växter och djur, utan något mycket svårare och mer komplicerat. Därför är ånger värd en grundlig analys.
Ånger är en inre revolution i människans inre mot något felaktig hos henne.
 
 
Växter och djur kan inte agera mot sig själva men människan har denna förmåga. [Det beror på att människan är den enda varelse som har absolut fri vilja. Hennes fria vilja orsakar ibland inre kriser som hon kan rätta till, om hon ångrar sig och beslutar att ändra sig. Men djuren eller växterna har inte denna förmåga/eller utrustning, då de inte har något inre kraft som drar de åt fel hål vilket är fallet hos människan, behöver de heller inte någon utrustning som vänder sig mot djurens inre.]  
En grupp människors revolution mot en annan är en naturlig och ett självklart beteende, eftersom vi förväntar oss att de förtryckta skall agera och uppstå mot den grupp som förtrycker dem. Detta gäller också för ett land eller nation som står mot ett annat land eller nation om landet i frågan känner förtryck eller tyranni. Men motstridigheten mellan en persons egna drifter och begär är inte något enkelt att hantera. Varför hände det? 

fortsättningen följer