Dikt från de dödas värld!

 

Pennan har i fantasins värld på detta stött

 

Brevet från en vilande och lycklig ande

Den är tilldragande och låter som följande

 

I Herren den Barmhärtige den Nåderikes Namn

I syndens oväder kärlekens tröstande hamn

 

Från de dödas värld

Huggna av ödets svärd

Otaliga har vi funnits före er i prövningens värld

Vi föddes men förstod inte vad tillfället var värd

Var och en av oss har ngt till er att berätta

Läxan från mig får ni i minnet sätta

 

Ensam från ödets mark

Åkte jag på gärningens ark

Som väntade på mig i tidens flod

Floden fullt dem förgångnas stinkande blod

 

Mönstret hade många människor Slukat

De som sin chans dåligt förbrukat

 

I floden sakta sakta blev arken seglande

Efter tretton år när jag fick en pliktig ande

Kom jag till den gränslösa gärningens hav

Man kunde vara fri eller blir piraternas slav

 

Min Skapare gav mig en order som jag fräck glömde

Det var då när piraten mig från principerna tömde

Gud sa i den vise boken att Honom måsta jag

lyda fruktande varsam under natt och dag

 

Sedan gav han mig nästa viktiga lag

Att lyda föräldrarna särskilt när ngn är svag

Otacksamheten skulle för mig helvetet betyda

Förutom i synd så skulle jag de i allt lyda

 

Min gamle far utrustade mig med trons ratt 

Kärleksfull koranen i arken när han satt

Min mor aktsam gav mig viljans sköld

Kom ihåg Herren se upp djävulens stöld

 

Jag älskade de och tjänade de som en slav

När vi var seglande i gärningens gränslösa hav

Men några misstag fick jag bittert utföra

Jag skäms att berätta och ingen vill säkert höra

 

Mycket fick jag från älskade kärleksfulla far och mor

De försvann efteråt med sina ark, sorgen efter de blev stor

 

Livet var hårt den var fylld med prövningar

Många lockelser, hinder och utmaningar  

 

Till en början bakom mig kunde jag se flodens tid

Och även målet som min far tidigare nämnde alltid

 

Gud hade öm i koranen till mig sagt

Att piraten satan har dig som sitt mål lagt

Piraten i havet var min värsta fiende

Och mitt enda hopp var den Allah den Ende

 

Jag skulle alltid under seglandet vara vaken

Annars skulle satan bränna styret i arken

 

Men kära vän du som detta brev får höra

Jag slumrade och satan fick sin plan utföra

 

Piraterna fick många människor dränka

Jag brydde mig inte och på ville jag ej tänka

Det var ju deras fel de borde se upp

Det var ju tydligt att de hotades av satans trupp  

 

Plötsligt var sjörövarna mig farligt nära

Tittade höger och vänster vart skulle jag mig bära?

 

Jag förtjänade detta för Gud under färden hade jag glömt

 

Jag försökte förgäves försvara mig

Gjorde vad som helst men det gick ej

Träffad blev jag tillsist av listighetens bedövande pil

Svårt blev det, kvar till målet hade jag många mil

 

Satans skyttar var många, alla mot mig sköt

Kvar hade jag ingen sköld, och hjärtat röt

 

Jag gav upp hoppet och kampen, jag hade blivit träffad

Hjärtat blev mörkt av ljuset och fruktan var den fjällad

 

Rövarna kom allt nära i bitar ville de mig skära

Från Gud hade piraten tänkt Mig totalt sära

 

Ostadig blev kursen på arken min

Dödsledsen blev ansiktets min

 

En av de slog med trotsandets giftiga svärd

För jag hade trotsat Gud, för ngt inget värd!

 

En annan slog mig med svärdet för de giriga

Av den träffas de som är till satan ivriga

 

En av dem slog mig med svärdet för de osedliga

Jag föll mellan dem och kunde inte längre stiga

 

 Jag förstod att det varken fanns hjälp eller tröst

Tårögd, hopplös skrek jag med darrande röst

Min Gud rädda din fräcka slav

Som sjunker i syndens mörka hav

 

”Min tjänare jag är med dig” fick jag ett svar

Kom ihåg mig detta är alltid ditt försvar

Koranen och Ahlulbayt är arkens enda kompass

Var vaken tänk på målet så minskas ditt lass  

 

Till sist efter sextio år, kom jag fram

Till salighetens och eviga vilans hamn

 

Här fick folk komma de som höll sin ed.

De andra fick lidande för helvetet vara ved

Bedövande var utsikten på den sköna stranden

Jag hoppade glad från arken på den vita sanden

 

Efter 60 års resa äntligen fick jag komma i land

Plötsligt kom två änglar och räckte mig hand

Välkommen till paradiset, till den eviga vilan

Du kommer aldrig mer se hettan eller kylan

 

Skönheten redan på stranden sövde mig

I ord kan jag inte berätta det för dig

Res hit se upp runt i havet och på arken

Kör mot målet mot den stadiga marken

 

Res hit så skall ni själva se

En värld där vi alla vill le.

 

Med detta vill jag avsluta mitt speciella brev

Tackar Gud att han mig från satan till sist drev