Respektfull separation – ett islamiskt perspektiv på skilsmässa

(Bild: AI-genererad)
 
I islam betraktas skilsmässa, under vissa omständigheter och när ett fortsatt äktenskap riskerar att skada religionen, moralen, familjens trygghet eller parternas välbefinnande, som en tillåten väg för att avsluta det äktenskapliga livet. Samtidigt innebär skilsmässa aldrig att moral, rättvisa, ansvarstagande och mänsklig värdighet upphör att gälla.
 
Islam lägger stor vikt vid familjens bildande och bevarande, men uppmanar också mannen och kvinnan att vid en separation respektera varandras rättigheter, undvika orättvisa, bevara varandras värdighet och uppträda med godhet. Ur Koranens perspektiv får en troende människa aldrig, inte ens vid konflikt och separation, överge rättvisan, gudsfruktan och ädelmodet.
 
Den heliga Koranen säger om hur en separation bör ske:
 
فَإِمْسَاكٌ بِمَعْرُوفٍ أَوْ تَسْرِيحٌ بِإِحْسَانٍ» (1)»
 
Det innebär att man antingen ska fortsätta det gemensamma livet på ett värdigt och gott sätt, eller, om separation blir nödvändig, skiljas åt med godhet och välvilja. Denna vers visar att skilsmässa inte får förvandlas till en arena för hämnd, förnedring, skada, förtal eller kränkning av varandras rättigheter. På samma sätt som ett äktenskap bör inledas med kärlek, barmhärtighet och respekt, bör även dess avslutning, så långt det är möjligt, präglas av anständighet, rättvisa och respekt för människans värdighet.
 
Gud den Upphöjde säger:
 
وَلَا تَنسَوُا الْفَضْلَ بَيْنَكُمْ» (2)»
 
Det vill säga: ”Glöm inte godhet och generositet mellan er.” Denna vers uppenbarades i samband med ekonomiska frågor kring skilsmässa och brudgåva, men dess moraliska budskap är bredare och djupare. I versen påminner Gud mannen och kvinnan om att även om det äktenskapliga bandet upphör, bör de inte glömma förlåtelse, ädelmod, godhet och de goda minnen som en gång funnits mellan dem.
 
I boken "Tafsir Nemuneh", i kommentaren till denna vers, framhålls att islam inte vill att familjerelationer, inte ens vid separation, ska reduceras till enbart juridiska krav och rättigheter. Det är sant att både mannen och kvinnan har rättigheter, och dessa rättigheter måste respekteras. Men utöver den juridiska rätten har även "fadl", det vill säga godhet, generositet och överseende, en viktig plats (3). En troende människa bör därför inte enbart fråga sig vad som gynnar henne själv, utan också vilket handlingssätt som bäst överensstämmer med gudsfruktan, heder och ädelmod.
 
Även i boken "Tafsir al-Mizan" förklaras "fadl" som godhet, värdighet, förlåtelse och bevarandet av moral i mänskliga relationer. Därför uttrycker versen «وَلَا تَنسَوُا الْفَضْلَ بَيْنَكُمْ» en viktig etisk princip: även vid konflikt och separation bör man inte bortse från allt gott, alla ansträngningar, all gemenskap och alla goda minnen från det förflutna (4).
 
Efter en skilsmässa har både kvinnan och mannen rättigheter som måste respekteras. Bland kvinnans ekonomiska rättigheter kan nämnas betalning av brudgåvan, försörjning under väntetiden i de fall där den islamiska lagen föreskriver det, samt uppfyllandet av andra religiösa och juridiska skyldigheter. Kvinnan är också skyldig att följa bestämmelserna kring väntetiden.
 
Båda parter bör dessutom i frågor som rör vårdnad, umgänge med barnen, barnens försörjning samt deras religiösa och moraliska fostran agera med rättvisa och ansvarstagande. Ingen av föräldrarna får använda barnet som ett medel för påtryckning, hämnd eller uppgörelse med den andra parten.
 
Den heliga Koranen säger i en annan vers:
 
وَلَا تُمْسِكُوهُنَّ ضِرَارًا لِّتَعْتَدُوا» (5)»
 
Det betyder att ni inte ska hålla kvar kvinnorna för att skada dem eller begå övergrepp mot dem. Denna vers visar att det är förkastligt och strider mot gudsfruktan att använda äktenskapet eller skilsmässan som ett verktyg för att skada den andra parten.
 
Gud, den Barmhärtige, säger också i sura at-Talaq:
 
وَأْتَمِرُوا بَيْنَكُم بِمَعْرُوفٍ» (6)»
 
Det vill säga att ni ska samråda och handla på ett gott och anständigt sätt sinsemellan. Denna uppmaning är särskilt viktig när det gäller barnen, eftersom föräldrarna även efter en skilsmässa fortfarande bär ansvar för barnet och behöver fatta beslut om barnets behov med respekt, förnuft och omtanke.
 
Att bevara ömsesidig respekt efter skilsmässan är mycket värdefullt, både för mannen och kvinnan och för deras barn. Mannen och kvinnan är kanske inte längre makar, men de kan fortfarande vara föräldrar till ett eller flera barn. Barnet behöver få behålla en trygg och respektfull bild av sina föräldrar.
 
Om modern talar illa om fadern inför barnet, eller om fadern förminskar modern inför barnet, skadas barnet psykiskt och känslomässigt. Barnet kan känna att det måste välja mellan sina föräldrar, samtidigt som barnets natur och behov kräver kärlek, trygghet och respekt i relation till båda. Detta kan leda till oro, ilska, otrygghet, försämrade skolresultat och en svagare självkänsla hos barnet.
 
Ur ett islamiskt perspektiv är det mycket olämpligt att skada barnet själsligt eller förstöra bilden av fadern eller modern i barnets medvetande. Föräldrar måste förstå att deras konflikter inte får överföras till barnets själ och framtid. Även om en av parterna har begått misstag, är det inte lämpligt att tala om detta inför barnet, utom i nödvändiga fall och med hänsyn till barnets bästa och till gudsfruktan. En sund fostran kräver att föräldrarna, så långt det är möjligt, bevarar varandras värdighet och inte låter barnet bli ett offer för vuxnas smärta och konflikter.
 
Den heliga Koranen förbjuder de troende att använda fula ord, förnedring, hån, felsökande och förtal. Gud säger i sura al-Hujurat:
 
لَا يَسْخَرْ قَوْمٌ مِّن قَوْمٍ… وَلَا تَلْمِزُوا أَنفُسَكُمْ وَلَا تَنَابَزُوا بِالْأَلْقَابِ» (7)»
 
Det betyder att ett folk inte ska håna ett annat folk, att ni inte ska förolämpa eller klandra varandra och att ni inte ska kalla varandra med kränkande öknamn.
 
Vidare säger Gud i samma sura:
 
وَلَا يَغْتَب بَّعْضُكُم بَعْضًا» (8)»
 
Det vill säga att några av er inte ska baktala andra. Dessa koraniska föreskrifter gäller inte enbart vanliga sociala relationer, utan även familjerelationer och relationer efter en skilsmässa. Därför har en man eller kvinna som efter skilsmässan förolämpar, hånar, avslöjar hemligheter eller talar illa om sin tidigare make eller maka i själva verket avlägsnat sig från Koranens etik.
 
Förolämpningar och förtal skadar inte bara den andra parten, utan sänker också den talandes egen ställning inför människor. I vredens stund kan en människa tro att hon genom att nämna sin tidigare makes eller makas brister och misstag får andra på sin sida. Men i verkligheten kan många människor i stället förlora förtroendet för en sådan person. De kan tänka: Om någon i dag avslöjar hemligheter och brister från sitt tidigare familjeliv, kommer han eller hon då i morgon att bevara andras hemligheter? Är en sådan person rättvis och pålitlig? Därför skadar återkommande förtal ofta den talandes egen moraliska ställning mer än det skadar den andra parten.
 
Även i haditherna från Ahl al-Bayt, frid vare med dem, finns en stark betoning på att bevara tungan, respektera den troendes värdighet och bemöta människor väl. Det återges från de troendes ledare, Imam Ali, frid vare med honom:
 
خالِطُوا النّاسَ مُخالَطَةً إِنْ مُتُّمْ مَعَها بَكَوْا عَلَيْكُمْ، وَإِنْ عِشْتُمْ حَنُّوا إِلَيْكُمْ» (9)»
 
Det betyder: Umgås med människor på ett sådant sätt att om ni dör, gråter de över er, och om ni lever, längtar de efter er. Detta lysande uttalande visar att den troendes uppförande bör vara så ädelt, respektfullt och mänskligt att det inte lämnar efter sig bitterhet eller dåligt rykte, inte ens efter att en relation har upphört.
 
 
(Bild: AI-genererad)
 
 
I Ahl al-Bayts, (frid vare med dem) uttalanden räknas även kontroll över vrede och förlåtelse för andras misstag som kännetecken på den troendes moral. En troende människa kan vara sårad av sin tidigare makes eller makas beteende, men får inte låta vreden leda till orättvisa, lögn, anklagelser, förtal eller respektlöshet. Tystnad, förlåtelse och bevarandet av andras anseende är inför Gud mer värdefullt än en ytlig seger i en familjekonflikt.
 
Att bevara respekt betyder naturligtvis inte att man ska bortse från sina rättigheter eller acceptera förtryck. Islam gör skillnad mellan att kräva sin rätt och att söka hämnd. Både kvinnan och mannen har rätt att på ett korrekt sätt kräva sina religiösa och juridiska rättigheter. Om en rättighet har kränkts kan man följa upp detta genom rättsliga vägar, familjerådgivning, rättvis medling samt genom att vända sig till sakkunniga inom religion och lag.
 
Men att kräva sin rätt får inte förenas med anklagelser, avslöjande av hemligheter, ryktesspridning, hot, att hindra barnet från att träffa sin far eller mor, eller att hetsa andra. Den troende måste även när han eller hon kräver sin rätt vara uppmärksam på gudsfruktan och de religiösa gränserna.
 
Sammanfattningsvis är skilsmässa slutet på det gemensamma livet, men inte slutet på moral, mänsklighet och ansvar. Den heliga Koranen lär med det vackra uttrycket «وَلَا تَنسَوُا الْفَضْلَ بَيْنَكُمْ» mannen och kvinnan att inte glömma ädelmod och godhet, inte ens vid separation.
 
Att respektera ekonomiska och religiösa rättigheter, bevara värdighet, undvika förolämpningar och förtal, tänka på barnens trygghet och agera med rättvisa är tecken på människans tro och gudsfruktan. Ett religiöst samhälle blir sundare när dess medlemmar även i konflikter och separationer följer Ahl al-Bayts, frid vare med dem, moral som förebild och förstår att värdighet, förlåtelse och respekt alltid är mer bestående än vrede och hämnd.
 
 
(Familjerådgivningen)
 
 
 
 
 
 

Källor:

  1. Den heliga Koranen, sura al-Baqara, vers 229.
  2. Den heliga Koranen, sura al-Baqara, vers 237.
  3. Makarim Shirazi, Tafsir Nemuneh, kommentar till sura al-Baqara, vers 237.
  4. Tabatabai, Sayyid Muhammad Husayn, al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, kommentar till sura al-Baqara, vers 237.
  5. Den heliga Koranen, sura al-Baqara, vers 231.
  6. Den heliga Koranen, sura at-Talaq, vers 6.
  7. Den heliga Koranen, sura al-Hujurat, vers 11.
  8. Den heliga Koranen, sura al-Hujurat, vers 12.
  9. Nahj al-Balagha, visdomsord 9 eller 10, beroende på skillnader i numrering mellan olika utgåvor; se även: Subhi Salihs utgåva, s. 470.
 
 
 
 
 
 
----
Publicerad: 2026-05-09